Ánnonsa
Webbannons desktop Nourat 660_310

Nu stillnar det – av Sunna Kuoljok Lövgren

Stillnar by SunnaVädrets häftiga andhämtning lugnar sig sakta och sjön lägger sig spegelblank. Brytningszonen då vinden mojnar och vädret stillar sig, en viss förväntan lägger sig i luften. Tystnaden som uppkommer innebär inte en avsaknad av ljud. Snarare är tystnaden en lucka där ljud i som tidigare varit i skymundan försiktigt får plats.
Vad är det då som hörs? Den tanken undersöker Sunna i sin bildserie dle löödtjeminie lea.

Idé, design och text: Sunna Kuoljok Lövgren
Foto: Elin Fredriksson
Modeller: Therese Sandström och Sunna Kuoljok Lövgren

sid 24-25:
Pudersnö i vindens koreografi
Det blåser till, vinden får tag i snön som virvlar en stund innan allt löses upp och försvinner. Tänk alla små konstverk som blir till i naturen och som ingen någonsin ser. Vet snön om det själv, att det är vackert?

26-27:
Vad väger skuggor? Ingenting.
De är bara konsekvenser av att ljuset fick förhinder. Faktum är att skuggor är så ingenting att de är lättare än sin omgivning som nås av ljuset. De finns inte. Och ändå… är de så fängslande att se på.

29:
Slöjda med dig själv
Hur kan man slöjda med sig själv som material? Genom att fläta håret, såklart! Om du inte känner för baarkaldahke så kan du prova att fästa något annat i flätorna istället. Kanske ett vackert halsband eller en stor rosett?

30-33:
Vad passar till kolt?
Prova att byta ut barmklädet mot något enklare, mer oväntat. Jag vill se mer lekfullhet och uppfinningsrikedom i kolten, både för tjejer och killar. En spännande skjorta, en billig brosch, en fluga om kragen… Att lägga till något skojigt är ett sätt att göra kolten till sin och trivas ännu bättre i den. Och kanske ett sätt för att bruka den ännu mer till vardags?

30:
När man studerar fönsterlav på nära håll tar det en stund innan man verkligen ser hur delikat utformad den är. Ett härligt trassel av tunna små grenar som bildar en virvlande helhet. När man väl har börjat följa grenverket för att komma tillrätta med hur den egentligen är skapad är det svårt att titta bort…

31:
Allt som glittrar behöver inte vara guld. Broschen i form av en skalbagge från en loppis var inte dyr, inte heller den gamla polyestersjalen i blått. Men visst är de trevliga att titta på. Kanske är det tanken som räknas mest, snarare än materialet?

sid 32:
Något lekfullt istället: en rosett, som en liten skulptur av tyg. Man tycker inte att det är svårt att knyta en knut förrän man försöker göra det noggrant och prydligt. Men oftast gäller dock regeln att för att något verkligen ska bli riktigt snyggt krävs ett visst mått av slarv…

33:
Att klä sig i hemsytt och virkat är kanske inte först och främst att klä sig i textilier. Det är att klä sig i tid. Alla de minuter, timmar, dagar som det tagit innan alla sömmar och maskor äntligen fallit på plats. Kanske är det just det som broschen med oändlighetstecknet står för?

34:
O-ensamheten
Vi är gjorda för att knyta an. Även den som tror sig tycka om ensamhet behöver förr eller senare kontakt. Och för den som har fått kontakt så är hen oomtvistligt alltid i besittning av något mer än ensamheten: o-ensamheten.