Intro s. 4 + Sammandrag s. 31-33

Ledare sidan 4:
Hej Jenni och Tråante!

Snart firar samerna 100 år efter första stormötet i Trondheim, festligt värre?
JENNI LAITI: När jag ser programmet förstår jag inte hur de har tänkt. Alla är inte inbjudna. Det är väldigt finkulturellt med teater, konserter och gudstjänst.

Pia: Det blir mest Grattis Harald V?
Jenni: Ja, haha. Det verkar särskilt viktigt med gudstjänsten 6 februari, där kungen och statsministern ska vara med. Då ryms det inte så många till, bara 200 särskilt inbjudna. Det känns väldigt exklusivt, inte folkligt!

Pia: Ja, hur fräscht känns ett religiöst kalas med kung och politisk makt i täten 2017?
Jenni: Det kyrkliga får jättestort fokus. Jag fattar inte. Jag kan inte fira 100 år med kyrkan när försoningsprocessen inte ens har kommit igång! Vad vill de egentligen?

Pia: Bästa tipset nu då får bli; Ta med en egen sporthall att lägga madrassen i om du vill träffa systrar och bröder och fira 100 år i Trondheim!
Jenni: Ja, jag har inte sett något om sovsalar eller annat billigt boende. Jag saknar också kvinnofrågor, apropå Elsa Laula, queer, mat, hållbarhet och självbestämmande!

Å andra sidan:
ANNE WUOLAB: Det förvånar mig att ni säger så här. Vem ska arrangera jubileet om inte Sápmi. Ska “eliten” samla gräsrätterna, eller ska gräsrötterna samla sig själva och komma. I tre dagar står torget till folkets dispositione, föratt samlas, uppträda eller för den delen demonstrera.

Alla kan söka pengar till det här, kritiken är densamma som till Umeå2014. Sápmi väntar på inbjudan för att komma.  Tråante 2017 är kanske inte arenan för de stora kontroverserna, men det kanske blir startskottet för en kritisk, queer, samifierande, cool, utmanande jubileumsår för att fira 100 år med samisk organiseing.————————————————————

Sex utan synd
JENNI LAITI

Vi var några vänner som åt middag tillsammans. Vi fulpratade, pratade om att flirta och om sex. Vi jämförde hur man kan säga de olika sakerna på lule- nord och sydsamiska. vi använde ordboksappar och lyssnade på sånger från Njuoska bittut.

Det var en rolig kväll. Men det visade sig också vara svårt att prata om de där sakerna. Vi kunde för få ord som har med intima sammanhang att göra. Du vet den där känslan: när man inte kan prata om sex på metanivå, på samiska. Det är illa, ja för jäkligt. Ett område i livet som man A) inte får snacka om B) inte har ord för C) ett område som inte har status.

Huff, detta gömda liv. Under storsamhällets tryck lever vi i ett gömt samhälle med dolda identiteter, med hemliga liv. Vi är också bra på att själva gömma kärlek, närhet, nakenhet och sex. Vi kan dölja sociala svårigheter, historiska trauman, våld och sexism. Vår fina tysthetskultur gömmer undan och tillåter oss att skyla sånt vi inte ska snacka om, sånt som inte ska finnas.

En vanlig reaktion som man hör i hela Sápmi: Hos oss är det inte så, vårt folk är inte sånt. Därför frågar jag: är det ändå inte så? Att det görs osynligt, kärlek, intima relationer och allt som hör till det. Vi lägger locket på i det dagliga livet. Sopar under mattan. Då blir det automatiskt så, att pratar vi inte om kärlek så pratar vi inte om sex. Och om vi inte kan prata om sex hur ska vi då kunna prata om sexualiserat våld. Vi är tysta. Vi har inte ord.

Hur kunde det bli så här? Kyrkan har i flera hundra år ”renat” samerna med tro och idén att de flesta samer är kristna och tillhör kyrkan. Kristendomen lärde oss tidigt att celibat är ett kristet ideal och sex är synd. Och att den enda accepterade läggningen är att vara heterosexuell.

Kristendomen lärde oss patriarkala värderingar, att män är viktigare än kvinnor. Vi lärde om renhet och underdånighet. Antingen är kvinnan Maria, den goda modern, eller dålig som Maria Magdalena.Vi lärde att män har starkare sexuell rättighet än kvinnor. Att män har starkare rätt till egen kropp och starkare rätt till sexuell frihet. Vi kan välja att erkänna det eller inte, men det samiska samhället är byggt på kristna och patriarkala värderingar och med de komplikationer som det för med sig, överallt.

Många bra saker har hänt på senare år vad gäller sexuell jämlikhet och sexuell frihet i Sápmi, Njuoska bittut, Sápmi pride och små orter som Kautokeino, Jokkmokk och Tysfjord har börjat prata om sexualiserat våld. Sex är inte synd, förstör inte, gör oss inte smutsiga. Sex och kärlek är naturliga delar av livet och utan dem är Sápmis framtid osäker.