Katarina Barruk framför Riddu Riđđus stora scen. Foto: Máret Steinfjell
Katarina Barruk framför Riddu Riđđus stora scen. Foto: Máret Steinfjell

Första klivet in i vuxenvärlden

Både Eila Andersson och Inga Merete Pulk var konfirmander i år. Båda valde att bekräfta sin kristna tro med konfirmationen. Den ena hade lika många gäster som ett större svenskt bröllop, den andras konfirmation liknade en festival.

Många har påpekat skillnaderna. Men jag undrar om det är mer än antal gäster, presenter och hur många tårtor som går åt som är skillnaden? Och det är det ju. Det samiska konfirmationslägret som ordnas varje år på svensk sida är en viktig händelse i Sápmi. Det är så populärt att alla som vill inte får plats. Eila Andersson har med 43 andra konfirmander varit i Ammarnäs på läger. I tre veckor bor konfirmanderna nästan på varandra, utan familjen och släkten, tre veckor där ungdomarna intensivt blir drillade i gudsord och troskunskap. Sedan kommer konfirmationsdagen, men med 44 konfirmander under ett tak kan de inte bjuda andra än närmaste familjen.

En konfirmation i Norge är också en väldig stor händelse. Under ett år har Inga Merete Pulk gått på bibelskola hemma i Kautokeino med sina klasskamrater. Hon håller en stor bjudning med en massa gäster. Alla blir bjudna på mat och till kaffet har gästerna 15 tårtor att välja mellan. Inga Meretes intåg i vuxenvärlden firas med gäster hela dagen, sista åker hem halv tolv på natten. Nästa dag har hon och dom andra konfirmanderna ledigt från skolan för att få vila.

Inga Merete, 15 år, Kautokeino.

Inga Merete konfirmerades innan påsk hemma i Kautokeino. Hon och hela hennes årskurs har gått bibelskola sedan skolstarten förra hösten. Sedan kristendomen kom har konfirmationen varit en viktig händelse. Bara en av femtonåringarna i Kautokeino valde att inte konfirmera sig i år.

I Kautokeino var det 36 konfirmander i år, fem av dom var gästkonfirmander från annan ort. När man blir 15 välkomnas man till dom vuxnas värld. Mer ansvar och förpliktelser läggs på ungdomarna. Nu för tiden betyder det väl att man förväntas hjälpa till mer hemma och så, men också att man ska ta hand om sig själv och uppföra sig därefter.

- Pappa har sagt att det är han som bestämmer tills jag fyller 18, men nog får jag bestämma mer nu, säger Inga Merete.

Vi pratar om konfirmationen och varför man vill konfirmera sig.
- Jag hade fått säga om jag inte ville konfirmera mig, mamma sa att det var helt upp till mig. Men jag ville, jag vill bekräfta dopstron, säger Inga Merete och lägger till,
- Och sen är det ju tradition att göra det.

Prinsessa för en dag!

-Jag var så fin och vacker, men fick stiga upp redan vid sju på morgonen för då kom påkläderskan och hon som skulle hjälpa mig med håret. Så börjar det ofta på konfirmationsdagen. Och flickorna får nog vakna tidigare än killarna, för att få benen klädda och sjalen tar tid.
- Äntligen fick jag min egna klädeskolt. Nu har jag egna koltgrejer som jag inte behöver dela med min stora syster, berättar Inga Merete.

Hon hade många gäster, exakt hur många är svårt att räkna, men 164 inbjudningskort hade hon skickat ut och alla 15 tårtorna gick åt. Men hur dyrt eller stort det är med konfirmation är inte temat den här gången, Inga Meretes skolsyskon var prinsar och prinsessor, alla på sina håll i byn. Det var den enda dagen som handlar om bara dom.

- Tänk att alla gästerna var där för min skull, för att fira mig, säger Inga Merete med ett stort leende på läpparna.
Hennes uppgift för dagen var att hälsa var och en välkommen. Alla hälsar först på konfirmanden och sedan gratulerar dom hela familjen.

Både prästen och kateketen höll tal för konfirmanderna i kyrkan och rosade dom unga för deras tid i bibelskolan. Konfirmanderna skall gå på minst åtta gudstjänster under konfirmandtiden, av dom får dom själva välja fyra och fyra är bestämda av präst och kateket.

- Prästen sa ”Ja, ni har blivit mycket mer vuxna nu, på hösten var ni mera barnsliga”, minns Inga Merete. Men hon vet inte riktigt.
- Jag tycker vi är precis likadana som när vi började i höstas.

- Farmor höll tal på konfirmationsfesten och berättade en massa anekdoter om mig, huff vad jag blev generad, berättar Inga Merete.

Konfirmationsdagen gick åt till att snacka med gäster, öppna presenter och äta en massa tårta. Först var det nervöst att gå ensam och hälsa på var och en av gästerna.
– Men det ville jag, tänk att alla dom var här för att fira min dag.

Och det blir en lång dag.

Först bli påklädd, konfirmera sig i kyrkan, många vill gratulera konfirmanderna redan på kyrktrappan. Folket i byn kan ha många konfirmander att gå till och kanske inte hinner besöka alla under dagen. Middagen serveras från klockan 16 tills sista gästerna åker vid halv tolv.
- Då var det så gott att komma hem, få av sig finkläderna, äta och gå och lägga sig, berättar Inga Merete.

Nästa dag fick hon sovmorgon, men dom som inte hann komma in på själva konfirmationsdagen tittar gärna förbi och äter rester av maten och tårtorna som blivit kvar. Det är bara att pynta sig igen och hälsa på besökarna. Men då hade hon ju fått öva sig.

Eila, 15 år, Falun.

I tre veckor var Eila och 43 andra konfirmander på det samiska konfirmationslägret som i år var i Ammarnäs, Västerbotten. En stor del av lägret handlade om ungdomarnas identitet. Väldigt förenklat kan man säga: Vem var Jesus och vem är du?

Det är mycket folk runt dom hela tiden: 44 konfirmander, ledare från Sáminuorra och dom unga ledarna, präster och nattvakter. Konfirmanderna blir som en stor syskonskara. Det märks att dom har kommit varandra nära. Redan innan föräldrar, syskon och andra släktningar kommer har dom planerat när dom nästa gång skall träffas.

-Det bästa har varit att få träffa så mycket härligt folk, berättar Eila och fortsätter:
- Jag har fått nya bästa vänner.

Och Eila tvivlade inte på att hon ville konfirmera sig på konfirmationslägret, även om det var mer än 80 mil hemifrån.
-Det verkade ju så kul, och många av mina släktningar har pratat om hur roligt dom haft på läger när dom konfirmerade sig.
- Jag kommer nog också att bara prata gott om lägret, säger Eila

Eila berättar att hon nog skulle ha konfirmerat sig hemma i Falun om hon inte hade åkt till Ammarnäs. Men de veckor hon spenderade tillsammans med dom andra konfirmanderna hade hon inte velat vara utan nu. Hon är glad att hela konfirmationstiden präglades mycket av dom samiska traditionerna och kulturen, som hon inte tror att konfirmationen hemma hade gjort.

Att vara så länge utan familjen var också en nyttig erfarenhet, tycker Eila:
–Det var jätteskönt att vara hemifrån, men man kunde ju sakna dom ibland. Men jag lärde mig mycket också att ta mer ansvar för mig själv, berättar Eila.

Ingen lokal i Ammarnäs var stor nog för konfirmationsfesten och inte heller kyrkan kunde rymma alla som kom. Så ett stort partytält restes för ändamålet. När familjerna till alla konfirmander kom till Ammarnäs blev byn full med folk.

Festmiddagen dagen innan konfirmationen serverades till ungefär 530 personer. Innan middagen gick folk runt och letade de sina, träffade gamla bekanta och hälsade på nya. Det kryllade av glada människor, som på en liten festival.

-Det skulle nog vara tråkigare med en fest för sig själv. Det hade inte varit så mycket folk och man hade inte fått alla dom oväntade mötena med vänner från andra orter, funderar Eila.

Hon är glad hon åkte till Ammarnäs.
– Det är nog stor skillnad på att konfirmera sig hemma och på konfirmationsläger. Jag har vänner som konfirmerat sig hemma och där var det mer utspritt över hela året och man känner redan alla andra konfirmander. Det är en helt annan och en större grej att konfirmera sig på det samiska konfirmationslägret, tror Eila.

- Det var verkligen vår dag, så kändes det, berättar Eila om den sista dagen.

De tre veckorna handlade om just de sista två dagarna. Nu kom familjerna och släktingarna. Festmiddag en kväll, med presentation av alla konfirmander och ledare. Sen sista dagen, själva konfirmationsdagen. Konfirmationsgudstjänsten hölls i partytältet. Därefter bjöds alla på fika innan den långa vägen hem för att fira midsommar på var sitt håll.
-Det var ju både kul och tråkigt. Kul att träffa familjen efter tre veckor men samtidigt jättejobbigt, plötsligt var alla borta och det gick så jättesnabbt, säger Eila.

Det Eila minns bäst från lägret är ändå inte det kyrkliga, utan det sociala med de andra konfirmanderna. Dom var på olika utflykter, som till Lycksele med besök på Gammplatsen och djurparken och på vandring med övernattning.

En vanlig dag började med väckning vid åtta, frukost och sen lektioner från nio. Efter lunchen var det mer praktiskt arbete, som att göra buffar och stavar till vandringen.
-Vi hade ju en massa uppgifter hela tiden, så jag tycker inte att vi hade så mycket fritid. Men tråkigt blev det inte, vi satt och pratade, lekte lekar eller annat kul. Blev det tråkigt var det bara att leta upp någon som hade något kul för sig eller som ville hitta på något.

Efter lägret har konfirmanderna gjort en grupp på ett nätforum där dom lätt kan ha kontakt med varandra.
-Några pratar man oftare med på telefon eller skype. Och vi hörs ju på sms och så, berättar Eila

Hon tror att hon kommer att förbli vänner med dom flesta från lägret.
- Det kommer nog bli ett kärt återseende när vi träffas igen i Ammarnäs. För konfirmanderna har redan planerat en återträff i den lilla byn där dom tillsammans bekräftade sina dop.

Samhörigheten mellan konfirmanderna på lägret är nog större än den man har hemma med sina vänner sen barnsben, det måste ju vara den största skillnaden. För anledningen till att konfirmera sig var den samma hos båda konfirmander, även om man väljer som Inga Merete att göra det hemma eller om man gör som Eila, åker 85 mil hem ifrån. Sen när dessa tjejer tar studenten så kommer deras firanden vara helt annorlunda igen. För i Norge firar man inte så stort att gymnasietiden tagit slut, när sista skoldagen varit packar man sina väskor och åker mot sommarjobb eller semester, medan här i Sverige slår man stor trumman.

Båda konfirmanderna jag pratade med efter deras konfirmationer har samma åsikt om detta att bli vuxen.
-Man har ju inte direkt blivit vuxen, säger Eila och tycker att varken hon eller hennes medkonfirmander blivit annorlunda efter konfirmationen.

– Vi är nog ungefär lika nu som innan.

Nuorat.se har bytt hemsida i början av 2014. De artiklar som förts över till det nya systemet har därför datumstämplar som inte överensstämmer med det datum då de publicerades första gången. Alla artiklar med denna kursiverade notis är publicerade någon gång mellan 2009 och 2013.