3/17: Sara Elvira Kuhmunen

Sara Elvira Kuhmunen_Foto Pia SjögrenSara Elvira Kuhmunen har jojkat sedan hon var tre eller fyra år. Hon har inte tänkt på att hon gillar det. Bara gjort det. Nu pluggar hon naturprogrammet på Bokenskolan hemma i Jokkmokk. Helst av allt gör hon Áilloháš och Sofia Jannoks låtar.

- De har gjort så fina låtar. Jag kan koppla in mig i dem och förmedla min version, säger Sara Elvira.

När hon uppträder är det föräldrarna som är nervösa, inte hon.

- De senaste tre åren har jag känt att det är musik jag ska satsa på. Jag vill också bli veterinär. Men sång och jojk är mitt sätt att uttrycka mig.

Hon vill skriva eget, men just nu tar skolan så mycket tid och kraft, så det får vänta. Hon hinner träna på att spela piano och hänga med pappa i rengärdet också.

- Sofia är min förebild, det har hon varit hela mitt liv. Hon har sådan närvaro på scenen, får fram vad hon känner och tycker, att staten har tagit våra marker. En favorit, som berör mig, är Viellja jearrá. Jag vill också vara politisk, på mitt sätt.

I skolan höll Sara Elvira en presentation om historien och statens rasism mot samerna. Klasskamraterna satt tysta och lyssnade, de visste inte. Hon har bra tips för den som ska tala inför klassen, se här intill.

In your wildest dreams, var är du om fem år?

- Då har jag skrivit en massa låtar och släppt en skiva och är på turné med mitt band runt Sápmi och Sverige. Jag tycker om när någon spelar med mig. Om 15 år turnerar jag i Europa och USA.

Vilket är ditt bästa tips till den som inte vågar stå på scen?

- Det är ingen idé om man inte törs. Det ska kännas bra. Man ska njuta, inte fyllas med skräck. Vägen dit är… bättre självförtroende. Om man är osäker på sin sång kan man spela in och lyssna. Bli inte ledsen då, tänk att det ska jag fixa till, ändra, sjunga på ett annat sätt!

Hur gör du när du ger dig i kast med någon annans låt?

- Först ska det vara en som jag tycker om, som berör mig. Sen försöker jag göra om den till min egen, ändrar lite i melodin eller texten, lägger till eller tar bort jojk. Oftast så kör jag på så som den blir första gången.

Bästa tipsen för presentation på skolan:

- Ingen vet hur din presentation ska vara, så även om du gör fel är det ingen som märker. Om du råkar säga fel, säg ”oj, jag sa fel, det ska vara den och den siffran i stället”.

- Ha stödord, ifall du tappar bort dig. Ta en paus, kolla i pappret och fortsätt sen. Ibland kan man behöva hela meningar.

- Ha ögonkontakt med publiken. Om man inte vill råka stirra på någon, titta på en punkt i väggen.

- Kom ihåg att du är i centrum, du har makten, det är dig de ska lyssna på.


Om du inte får sjunga mer, vad vill du göra då?

Kanske samisk politik, det ligger mig nära om hjärtat.

Kött eller fisk?

Renkött, suovas med salt, inte peppar och inte lök.

Vår eller höst?

Vår, när allt kommer till liv igen, solen, det blir ljusare, allt blir bättre efter mörkret.

Psalm eller disco?

Gud va svårt! Psalmer kan ju vara fina. Disco har mer energi. Jag kan inte välja.

Vara ledig på fjället eller i stan?

Fjället, det är lugnare, mindre folk, inte så livet. Vad finns det för roligt med städer? Shoppa kanske, fika kanske. Jag kommer inte på något mer.

Sámi Grand Prix eller Mello?

Sámi Grand Prix känns bättre! Det är finare för mig, mer speciellt.

Text: Pia Sjögren