3/17: “Ers kungliga höghet, ärade ledamöter och gäster…

SOFIA JANNOKs STAARE-TAL
… I höstas när jag besökte våra systrar och bröder i Standing Rock, hade det passerat en hård storm natten innan jag anlände. På morgonen när vinden mojnat och de såg ut över slätten hade vindarna slitit ner alla tält, flera hundra. Men varenda tipi och lávvu stod upprätt.Låt oss i sinnet lämna denna byggnad och gå upp till en höjd. Därifrån ser vi västerut, österut, norrut, söderut. Vi ser ut över hela det vackra samiska landet. Vi ser även de intrång som förbrytande stater har åsamkat. Vi ser gränsdragningarna, tvångsförflyttningarna, våldet, den gamla trons död och förbudet av jojken. Vi ser gruvorna, älvdämningarna, utbredda vindkraftsparker och kalhyggen. Vi ser all söndring. Inte bara av marker, utan även av släkten. “Hen är same, men inte hen.” Söndring och härskning, utan ände.
Vi ser även en 100-årig rörelse. Ett sameting. Tänk, om våra förmödrar under rasbiologins förödmjukande skallmätningar kunnat drömma om att vi en dag skulle ha vårt eget parlament.

Ska vi fortsätta söndra enligt kolonisatörernas modell? Eller ska vi resa vårt eget ting på vårt eget sätt? Låt oss resa en lávvu! Av tre stadiga kåtastänger.

Den första stången: Du som är renskötare. Du för vidare det våra förfäder fört vidare i årtusenden. Våra rättigheter är knutna till renen, till betesmarkerna. Och dessa tar du hand om. Men din viktigaste uppgift är att ta hand om relationerna. Se dina närmaste! Nämligen dem som står utanför samebyn. De är dina systrar, dina bröder, dina starkaste allierade. De vet din historia trots att den censureras i böckerna. De kommer stå vid din sida när hela världen är emot dig. Respektera dem. Visa dem tacksamhet, öppna dörren åt dem och ge dem ditt stöd tillbaka.

Den andra stången: Du som inte är renskötare. Dina förmödrar har kanske fått utstå de värsta av statsmaktens brott. Ändå står du pall. Den tåligheten behöver vårt folk. Men oavsett vart du hör, oavsett vad du fyller din frys med – inse att renen bär även dig. Både rättsligt – utan renen har vi inte kvar något, det är ofrånkomligt i dagsläget. Låt oss gräva där vi står, utvidga rätten men inte försvåra den. 
Men renen är vårt blodtillförsel även rent existensmässigt. Det är ingen tillfällighet att just renen valts till vårt folks beskyddare. Renen som utstår allt. I detta arktiska landskap i det karga Sápmi har renen skyddat oss genom svåra vintrar i generationer. Om den dagen kommer när inte ens renen kan leva av vattnet och markerna här, på grund av förgiftning och exploatering – ja, hur ska människan då kunna leva här? Renens är markerna, och det är vår skyldighet att skydda dem – din också.

Tredje stången. Språket. Hur ska vi annas kunna kommunicera? Vi har vårt eget gyllene språk. Även här har västvärlden delat upp oss i språkgrupper och låtit oss veta att dessa är för olika för att förstås sinsemellan, och så tar svenskan större plats. Nog förstår vi varandra.

Om jag tappat språket – språket har inte tappat mig. Det väntar på vårt uppvaknande. Tala samiska! Ett språk är människans egenskap, folkets hjärta. Om samiskan inte längre hörs i Sápmi – hur står det då till med folket?

Där är de tre kåtastängerna för idag. Men grunden för dem är hemmarkerna. Våra förmödrar har tagit hand om Sápmi i årtusenden. Vi besitter kompetensen, den traditionella kunskapen och styrkan att göra detsamma. Nu är det hög tid att visa att vi även har självförtroendet. Långt ifrån för vår egen skull enbart. Världen över finns ett skrikande behov av urfolkens sätt att bruka omgivningarna utan att förbruka, då hela planeten står mitt i en pågående klimatkris. Vi är skyldiga att skydda land och vatten, sätta stopp för ökad exploatering av naturresurser, och detta genom att stärka vår rättmätiga urfolksrätt – för framtida generationers skull.

Och hur lyckas vi med detta? Tillsammans.

Jag skulle vilja öppna sametingets nya mandatperiod med en dikt av min morfar som var Mihkkal Biera Lásse, Lars Utsi:

Tre kåtastänger

håller upp det samiska livet

De stöttar upp varandra genom hårda vindar

som hotar kväva livet i Sápmi

Låt oss verka tillsammans

enade, omgivna av vår rätt

Låt oss inte vara rädda för att stärka det samiska

Om stängernas krona sammanflätats ordentligt

och stammarna stadigt grundats i ljungtuvorna

så får de hårda vindarna blåsa från vilket håll de än må

Låt oss verka tillsammans.

Med de orden förklarar jag Sametingets mandatperiod 2017-2021 öppnad.”