3/16: Den där sommardagen blev min

MERETHE KUHMUNEN om och från Sápmi Pride
Ute sken solen. Det var varmt och sommaren hade äntligen kommit till Kiruna. Men jag brydde mig inte om det. Jag ville bara ligga i sängen och gråta. Det kändes som om hela mitt liv var upp och ner, som om någon hade slitit mitt hjärta ur kroppen och kört över det tusen gånger. Det kändes som om jag inte kunde andas. Jag vill inget annat än att höra dig säga att du älskar mig, precis som jag är. Men det blev inte så när jag äntligen tagit mig modet att berätta för dig – att jag är kär i en tjej. Först pratade vi om alldagliga saker men när det blev snack om kärlek hörde jag att något förändrades i din röst. Det enda du sa till mig var att min kärlek inte var rätt, att jag skulle ha behållit det här för mig själv, att jag aldrig skulle ha berättat det för dig. Självklart gjorde det ont att höra, men jag hade redan tänkt att det kunde gå så här. Helt plötsligt var allt sant, allt prat om homofober. Det känns mer när det handlar om närstående. Jag väntar än idag på att du ska ringa mig, för jag saknar dig.

Fast det blev så här så kändes det i hela kroppen – att nu var jag fri. Att nu behövde jag inte tänka mer på att ”komma ut”. När det sista samtalet var gjort med mina närstående så kunde jag efter flera år pusta ut. Så länge jag kunde minnas hade jag hållit dialog med mig själv, där jag diskuterade hur människor i min närhet skulle reagera på min sexuella läggning. För i Karesuandoområdet pratar man inte så mycket om hbtq-frågor. Och jag kan med en hand räkna de personer som i min hemtrakt tordats leva som queer.

Jag hade alltid hört att din kropp kommer att berätta för dig när du är redo att ta klivet ut till ditt nya liv. Den där sommardagen blev min.

Och jag tycker att det är så att allting förändras inom dig när du berätta om din sexuella läggning eller könsidentitet. Du förändras inte som människa. Men du blir starkare när du törs stå för dina rättigheter att få vara den du är och älska den du älskar. Och när jag första gången blev kär i en tjej kunde jag inte hålla känslorna inom mig. Från den dagen har jag insett vilka i min närhet som älskar mig för den jag är.

Jag tänker på den där dagen när jag och mina vänner åkte till Sápmi pride. Vi var glada den dagen. Sápmi pride, som är den enda mötesplatsen för hbtq-samer. Där och då visar vi att vi stöder varandra och att vi tillsammans försöka kämpa för våra rättigheter, kämpar för att få vara de vi är. För än idag är det inte så självklart för vissa, speciellt i det samiska samhället. För att komma till Kautokeino var vi tvungna att åka bil i flera timmar. Bilturen började som en rolig resa. Men till slut när vi kom fram till Kauto hade vi hunnit känna alla känslor. För under den här resan hade en annan närstående skrivit till mig att jag inte har samma värde eftersom jag gillar tjejer. Att jag borde finnas på en cirkus. Att det är jag queer-person som borde acceptera dem som inte gillar homosexuella. På grund av sådana hatkommentarer måste hbtq-personer kämpa för sina rättigheter varje dag. Många blir mördade och det som hände i Orlando är bara ett exempel på hur situationen är.

Men jag måste ändå tacka min närstående när den skrev dessa homofoba kommentarer. Det gav mig mer insikt om varför man än idag behöver pride-arrangemang, varför man behöver kämpa. Med stolthet satte jag på mig en massa glitter, den färggladaste kolten och tillsammans gick vi till pride-tåget. För mig var det viktigt att vara med i Sápmi pride för att stötta andra samer som måste gå igenom samma som jag. För mig betydde det otroligt mycket att min syster kunde vara med mig. Med tårar i ögonen gick vi bredvid varandra i pride-tåget. Jag är otroligt tacksam för att min syster alltid har stöttat mig, gett mig styrka och kärlek.

Jag vet att det finns människor som än i dag inte förstår varför man behöver pride och andra mötesplatser för hbtq-personer. Då måste jag säga till dig att varje dag är ett hetero-pride-arrangemang. Tänk att än idag när vi ser på tv-reklam, när vi går på stan och när det blir snack om kärlek så är det alltid oftast om hetero-kärlek. Så länge som folk måste vara rädda för att komma ut.

Så länge folk använder homo, flata och transord som skällsord. Så länge som folk måste fly, mördas, tar självmord, så länge människor måste sitta i fängelse i en del länder för att det finns lagar mot hbtq-personers mänskliga rättigheter. Så länge som det inte bara är att säga att du har blivit kär. Så länge kommer dessa mötesplatser som pride att behövas. Speciellt i det samiska samhället. För situationen måste bli bättre. Ett sätt kan vara att redan i skolan lära barnen om hbtq-frågor. Och myndigheter måste börja ta större ansvar för att synliggöra hbtq-samers situation. Det här är till dig som går igenom detsamma som mig. Kom ihåg att du inte är ensam. Låt aldrig någon trycka ner dig. Tillsammans har vi makten att kämpa för våra rättigheter. Och jag önskar att situationen blir bättre för hbtq-samer i samiska samhället.