Ánnonsa
umea-kommun-plats-desktop- NOURAT

1/18 Ledare

100-årsfirande och guldbaggeregn

I februari de två senaste åren har vi firat. Först ett 100-årsfirande i Tråante och sedan 100-årsfirandet i Staare. Jag var inte själv på plats i Tråante ifjol, så jag har inte så mycket att jämföra med när det gäller årets firande, men att samla många samer på samma plats vid en speciell tidpunkt är förstås alltid angenämt.

Men frågan är vad vi egentligen firar? Jag vill inte dra ner den festliga stämningen som förhoppningsvis håller sig kvar, men har det egentligen hänt så mycket på 100 år? Både ja och nej. I samband med jubileumsveckan i Staare gav Umeå universitet ut ett nytryck av landsmötesprotokollet för 100 år sedan. Och även om mycket har hänt så är mycket också sig likt, inte minst när det gäller hur staterna förhåller sig till sitt urfolk. I det här numret har vi intervjuat både Patrik Lantto, föreståndare på Vaartoe/CeSam och Sáminuorras förbundsordförande Isak Utsi som resonerar kring vad som egentligen hänt sedan det första landsmötet och lite om vad som borde ha hänt.

Innan många vallfärdade till Staare och årets firande var det förstås Jokkmokks marknad i vanlig ordning. Som traditionen bjuder är det en av de bättre platserna att njuta av såväl tyger som silver, mjukslöjd och hårdslöjd. Även i år kan man läsa om trender och traditioner vår slöjdspaningsspecial. Och även i år har ett gäng slöjdelever jobbat dag som natt för att få klart sina alster till elevutställningen på en skola som fostrat många slöjdare. Nuorat har pratat både med nuvarande elever och en tidigare elev som numera också fått ett ärofyllt stipendium.

I slutet av januari var det den åriga Guldbaggegalan och för första gången var en film med en samisk manusförfattare och tillika regissör och med samiska skådespelare bland dem som slogs om baggarna. Och guldbaggar blev det. På omslaget har vi förstås systrarna Sparrok som gjort succé på filmduken. Vi har även pratat med huvudrollsinnehavaren Lene Cecilia och även med hjärnan bakom prisvinnande Sameblod, Amanda Kernell.

Så även om det hade kunnat hända mer på den politiska arenan gällande samefrågor de senaste 100 åren så har det hänt desto mer på filmduken. Jag gissar att Sameblod nämndes långt fler gånger än vad jag råkade höra i Staare som ett lysande exempel på hur film kan beröra och lyfta vår historia. En historia som för majoriteten av folket legat höljt i skammens dunkel. Det är också ett skäl att fira.

KATARINA HÄLLGREN