Ánnonsa
umea-kommun-plats-desktop- NOURAT

1/18 Drömmen blev sann för Per-Stefan

En dröm han haft länge gick i uppfyllelse på Jokkmokks marknad. Per-Stefan Idivuoma blev 2018 års Asa Kitok-stipendiat. 

En dröm han haft länge gick i uppfyllelse på Jokkmokks marknad. Per-Stefan Idivuoma blev 2018 års Asa Kitok-stipendiat.

–     Det här känns stort.

Per-Stefan Idivuoma minns när tanken om att få Asa Kitok-stipendiet först dök upp. Det var året efter han avslutat sina studier på Samernas utbildningscentrum och sålde sina alster i en monter under Jokkmokks marknad. Hans slöjdande kollega, Nils-Johan Labba, i montern bredvid tilldelades stipendiet och Per-Stefan tänkte: ”Det stipendiet vill jag också ha”.

–     Det är det mest ärofyllda stipendiet man kan få som slöjdare. Och ända sedan jag började som slöjdare har jag känt att det är det här stipendiet jag vill få.

Per-Stefan tror att de flesta slöjdare har någon sorts gen som gör att de vill pressa sig och det får han chansen att göra inför sin egen utställning nästa år.

–     Jag är före detta idrottare så jag jobbar bra under press.

Några minuter efter att Per-Stefan tilldelats Asa Kitokstipendiet har han redan några tankar om hur han vill utforma sin utställning. Utan att avslöja för mycket tänker han att han vill göra något som anspelar på kontakten mellan människor.

–     Ingen människa är en ö. Jag har funderat mycket på det, hur vi är beroende av andra på olika sätt. Om man vill tillverka en gietka behöver man hjälp av andra, om man inte kan både hårdslöjd och mjukslöjd, till exempel. Jag vill utveckla den tanken.

Efter sin utställning på Ubmejen Biejvieh tänker Per-Stefan lägga ner all sin tid för att förbereda utställningen på Sámi Duodji i februari 2019.

Vill du i framtiden få Asa Kitokstipendiet? Här är Per-Stefans bästa tips:

  • Gå två år på Samernas utbildningscentrum
  • Efter utbildningen, se till att komma igång med slöjdandet så fort som möjligt
  • Slöjda järnet, det är en stor del i att man utvecklas
  • Låt idéerna utvecklas i verkstaden, det är där det händer. Det hjälper inte att sitta i tv-soffan och fundera på vad man vill göra.