”Att dansa gör att människor blir friskare, smartare och gladare, dessutom går det att dansa bort smärta. Dansen gör också så att man förbättrar sitt minne, minskar stress samt lindrar smärta och ångest.”
Trots att dessa ord går att finna överallt på internet och i tidningar nuförtiden så verkar det som att det är svårt att förstå för vissa. Det är så många gånger jag har fått höra ”Jag dansar inte” eller ”Nej, men jag kan inte dansa”. Bullshit säger jag, för alla kan dansa. Att dansa handlar i grund och botten inte om att följa koreografi till musik eller kunna olika steg till takt. Det handlar om att röra på sig, alla kan röra på sig, så är det bara. Det handlar inte ens om att ha självförtroendet till att kunna dansa utan om att man tycker om sig själv så pass mycket att man vill låta sig själv få allt det där man kan få från dans. Glädje, minskad stress, lindrad fysisk och psykisk smärta med mera.
Varför är då dansen så viktig för mig?
Att dansa är det roligaste jag vet. I vanliga fall byter jag ofta jobb eller hobby, jag tröttnar helt enkelt. Dansen är det enda jag kan se mig själv hålla på med i resten av mitt liv. I vilken form vet jag inte, jag vet bara att den är något som håller ihop mig och därför är det mer än ett yrkesval, det är en livsstil.
”Jag jobbar som dansare” är det enklaste att säga när folk frågar vad jag gör i mitt företag. Egentligen är det sällan jag faktiskt är dansare själv nu för tiden. Jag är lärare, håller i olika dansworkshops, jag koreograferar och skapar egna föreställningar och jo, ibland dansar jag också. Det är ett varierande yrke och det kräver att man kan ta på sig tusen olika roller i olika stilar för att hålla sig över ytan.
Mitt senaste uppdrag var att hålla i en sydisdans-workshop i Arvidsjaur under samiska veckan. Jag tycker att det är otroligt roligt att hålla dessa kurser i pardans då det inte är vad jag vanligtvis håller på med, utan då dansar jag enbart för att jag tycker att det är roligt. Att dansa pardans är för mig ren och skär glädje. Jag har aldrig tränat pardans och därför finns ingen prestige eller vilja att vara bäst, där kan jag bara vara mig själv.
När man väljer att göra något till ens yrke så försvinner den där barnsliga lyckan ibland. Jag kan slå vad om att lärare, läkare och renskötare alla älskar sina jobb och antagligen valt dem för att de tycker att det är roligt att göra de dem gör. Men erkänn, det är omöjligt att ha kul på sitt jobb konstant. Där föll även jag i fällan. Det är tufft och hårt att hela tiden behöva träna för att hålla sig i form, att behöva göra speciella övningar för att kroppen inte ska behöva gå sönder, att hela tiden behöva tävla mot andra människor om jobb och vid varje nej behöva jobba upp ett nytt självförtroende till nästa audition.
Jag kämpar såklart fortfarande med att inte ta åt mig vid avslag men jag har kommit en bit på vägen då jag försöker ha lite avstånd. Och, det viktigaste, man får ALDRIG glömma varför man gör det man gör. Jag älskar att dansa och skulle aldrig kunna göra något annat. Även när dansen inte är det roligaste jag vet så får det mig att må bra! Vet ni varför? Jo, för att dans är vetenskapligt bevisad att vara bra för dig.
Marika Renhuvud
Birra julev, nr 2 2019
Elina Israelsson prisas för språkarbete
Skådespelaren och språkentusiasten Elina Israelsson från Gällivare har tilldelats JulevSámegas kulturpris 2019. Det är andra året som föreningen delar ut pris. Priset ska gå till personer eller föreningar som jobbar för det lulesamiska språket och kulturen. Prissumman är på 5 000 kronor. Elina Israelsson är just nu aktuell i Giron Sámi Teahters föreställning Gutnagierdnu – Cirkel av aska. Hon har även läst in Moa Backes prisvinnande novell En liten röd droppe som sändes i P1 under våren.
Ansökan till konfaläger öppen
Den 10 maj öppnade ansökningen till nästa års samiska konfirmationsläger. Fram till den 10 september kan nästa års konfirmander ansöka om en plats. Lägret har de senaste åren varit så populärt att det varit svårt att få en plats. Det har man löst genom att lägret delas in i två grupper. Ena halvan kommer att hålla till i Jäkkvik och den andra halvan i Burträsk. Efter halva tiden byter grupperna plats för att sammanstråla de sista dagarna. Lägret pågår under perioden 13-28 juni 2020.
Ny ordförande
Sara Inger Sara har tagit över som ny ordförande för författarcentret Tjállegoahte efter Johan Sandberg McGunnie. Hon är författare och lärare i Jokkmokk och har tidigare varit vice ordförande i Tjállegoahte. Sara Inger Sara var också med och bildade författarföreningen Bágo čálliid siebrie som äger författarcentrum. Johan Sandberg McGuinne har i sin tur tagit över ordförandeskapet i Bágo čálliid siebrie, efter Anne Wuolab.
Simon Åstot fick stipendium
I år firande Ubmejen biejvieh 20-årsjubileum och passade på att dela ut ett jubileumsstipendium till en lovande ungdomsidrottare. Priset gick till Simon Åstot, längdskidåkare från Umeå som tävlat i Arctic Winter Games 2016 och junior-VM i Lahti i år. Stipendiet består av ett diplom och 1 500 kronor.
Unikt stjärnsamarbete på Riddu Riđđu
Artistikonen Buffy Sainte-Marie, prisbelönade strupsångerskan Tanya Tagaq och jojkaren, hip-hoparen och aktivisten Maxida Märak ska tillsammans göra ett unikt beställningsverk. Verket ska handla om urfolkskamp för rätten att existera och kampen för erkännande av urfolkens historia. Verket kommer att framföras under Riddu Riđđusom arrangeras 10-14 juli.
Tänk till – om rasism mot samer
För er som missat UR:s programserie Tänk till, gå in på Youtube och kolla. De tar upp viktiga ämnen ur ungas perspektiv. Bland annat har de pratat med unga samer om rasism: https://www.youtube.com/watch?v=DGimDKkgcxA
Dansföreställning får stöd
Invisible People Contemporary Dance Company har fått 100 000 kronor från kulturrådet för en dans- och jojkföreställning. Bakom föreställningen står bland annat Liv Aira och Elin Teilus och föreställningen, som än så länge är i planeringsstadiet, kommer att ha premiär någon gång under våren 2020. Stödet är ett led i kulturrådets satsning på Sveriges nationella minoriteters kulturverksamhet.
“Prata, prata, det är bara att prata”
”Ska man lära sig samiska ska man flytta till Kautokeino”. Så hade Anna-Kajsa Nutti Lampa från Luleå och Linn Wikström från Arjeplog hört så de packade väskorna i höstas och tog därmed tag i en livsdröm och började läsa nordsamiska. Nu har de studerat samiska i nästan ett år på Sámi Allaskuvla när jag träffar dem i Kautokeino.
– Här på Allaskuvla lär man sig att prata och här i Kautokeino kan man verkligen använda samiska överallt och ett bra sätt att lära sig samiska, berättar Anna Kajsa.
Sámi Allaskuvla erbjuder en nybörjarkurs i nordsamiska där man med praktiska övningar lär sig nya ord.Under höstterminen går man två kurser där fokus ligger på att bygga upp sitt ordförråd och använda dessa ord praktiskt med tradtionellt samiska sysslor till exempel under en renslakt.
2019 är FN:s urfolksspråkår. Det är väldigt bra sätt att belysa och öka medvetenheten bland människor som inte kan samiska och varför det är så, menar de två samiska studenterna. Dessutom är det så många som vill lära sig språket och majoritetsbefolkningen har kanske inte alltid den medvetenheten om samiska språkets situation. De önskar mer engagemang från politiker och att de i större utsträckning ska jobba för att stärka samiskans situation i Sverige, så barn till exempel får rätt till samisk hemspråksundervisning.
Linn och Anna-Kajsa fick ingen hemspråksundervisninghemma i Sverige. SåLinnförstod förstsom vuxen att det finns möjligheter att studera samiska, i Jokkmokk sedan i Kautokeino.
– Men det kom faktiskt lärare från Sámi Allaskuvla till Arjeplog och berättade om deras utbildning. Det lät jättebra så jag sökte hit, säger Linn.
Linns morfar var den enda i hennes släkt som kunde samiska. Han pratade pitesamiska och han brukade lära Linn samiska när hon var liten. Men han tappade språket när han inte hade någon att tala med. Pitesamiska har inte så många talare längre och därför kan det vara svårt att lära sig språket. Därför ville Linn lära sig nordsamiska.
– Jag har alltid velat lära mig samiska. Jag har alltid känt att samiskan är mitt språkfast jag inte har kunnat språket. Så det har varit som att en del har fattats i mig berättar Linn.
I klassen studerar 15 elever och de flesta är från Norge men några från Sverige och Finland och en från Frankrike. Studierna är uppbyggda så att det ska vara enklare att lära sig då allting är på samiska. Man tvingas svara på samiska. Det blir också en sammanhållning med klasskompisarna eftersom alla är i samma situation och alla är där för att lära sig språket. Båda medger att det har var tufft i början, då kursen är en intensivkurs och under de första dagarna blev det en chock för dem båda:
– Jag fick panik, första dagen vi satt här jag hade ingen relation till nordsamiskan. Läraren pratade bara samiska och jag kunde inte svara. De tilltalar en på samiska och man ska svara på samiska. Det är så från dag ett. Jag fick lära mig “mun in ipmir” av en kurskompis så jag svarade så de första fyra veckorna, berättar Linn.
De båda medger att nu när de har lärt sig samiska så har det fyllt ett hål. De känner nu en samhörighet och gemenskap till den samiska kulturen nu när de kan samiska.
– Jag har alltid vetat att jag är same och varit stolt över det berättar Linn. Men språket är ju en så stor del av kulturen. Så nu känns det som jag har fyllt ett hål i mig, nu när jag har lärt mig samiska berättar Linn.
Anna Kajsa berättar att hennes mormor hade samiska som modersmål. Men eftersom hon dog så ung så fick hennes mamma i sin tur inte samiska som modersmål och så fick hon inte möjligheten att läsa samiska i skolan. Hon menar att det är viktigt att bygga upp ett ordförråd i början. Så hon började med att plugga in samiska glosor som hon sedan kunde använda för att bygga meningar.
– Samiskan är ju så annorlunda från alla de andra språken man lärt sig, som svenska, engelska och tyska. Så i början kändes det omöjligt. Men det går, det är faktiskt häftigt att förstå hur mycket man har lärt sig på så kort tid, säger Anna-Kajsa.
Det två tipsar hur man ska lära sig samiska och hur de gjorde. Linn berättar att det underlättade att hon bodde tillsammans med en tjej från Ryssland.
– Hon kunde bara ryska och samiska och jag kunde bara svenska. Så i början förstod vi inte varandra, vilket var ett problem till en början. Men så började vi kommunicera på samiska, jag var tvungen att prata samiska vilket var jättebra. Hon brukar säga ”hupmat, hupmat, dušše hupmat” som betyder prata, prata, bara prata. Så det var så jag gjorde samtidigt som jag inte fokuserade så mycket på grammatiken. I början måste man prata fast man har en mental spärr. Man måste våga, gå förbi spärren och fast man inte uttalar allt rätt så gör det inte så mycket. Folk bryr sig inte, de vet att man håller på att lära sig.
Anna-Kajsas tipsar om hur hon lärde sig samiska:
– Jag brukar sätta igång en podcast på samiska, se på barnprogram på samiska, lyssna på sameradion. Det är jättebra när man hör språket och så är det lättare för mig i allafallatt prata med barn och äldre personer.
Mer tips är att fara på samiska fester. För på fester är det en lättare miljö att prata, ingen bryr sig, menar de.
– Det var en kväll här på en fest som jag pratade samiska hela kvällen, det är ett bra sätt att lära sig. Spärrarna försvinner för i början är det många mentala spärrar faktiskt berättar Anna-Kajsa.
Studentlivet i Kautokeino har även överraskat.
– Det är faktiskt fint att bo här i Kautokeino, det händer mycket här fast de är en liten plats. Jag har blivit positivt överraskad, det är alltid något som händerså som konserter, föreställningar och demonstrationer. Och allt är på samiska, säger Linn.
– I början förstod man ju inte så mycket. Nu kan man tjuvlyssna på folk och förstå vad de pratar om och så kan man svara till folk på samiska. Det är faktiskt kul att inse hur mycket man har lärt sig under så kort tid. Det är även skönt att vara i en samisk miljö, säger Anna-Kajsa och Linn håller med.
– Här kan man vara same och man slipper förklara sig. Och samer förstår grejen att flytta hit och lära sig samiska, det förstår varför man gör det, menar Linn.
När jag frågar dem båda om vad de drömmer om i framtiden med samiskan så är svaret lätt. De både drömmer om att lära sig så mycket samiska så de kan föra vidare språket till kommande generationer.
– Min bror ska få barn snart, jag vill lära barnet samiska och i framtiden mina egna barn om jag får några, svarar Linn Wikström.
Text och foto Elin Marakatt
Birra syd nr 2 2019
Ny bok om urfolksungdomar
Global Indigenous Youth: Through Their Eyes heter en ny bok som beskriver urfolksungdomars situation över hela världen. Det är totalt 14 urfolksungdomar som medverkat som författare i boken. Boken gavs ut i samband med FN:s permanenta forum i New York och är ett samarbete mellan Global Indigenous Youth Caucus och Columbia University´s studies for the Study of Human Rights.
Parlamentshuset till Östersund, eller?
Efter många års debatterande, beslut, upprivande av beslut och nya beslut beslutades i februari att Sametingets parlamentshus ska placeras i Östersund. Men är det verkligen över? Ingrid Inga, Samelandspartiet, lämnade strax efter det in en motion om att en folkomröstning bör genomföras i frågan. Motionen kan ta upp till ett år att behandla, säger sametingets vice ordförande Lars Miguel Utsi, Guovssonásti till Sameradion & SVT Sápmi. Under tiden fortsätter styrelsens arbete med att sjösätta plenumsbeslutet.
Skrivartävling för unga
Luste Tjaeledh heter skrivartävlingen som pågår just nu. Den vänder sig både till unga och vuxna som har en koppling till det sydsamiska språkområdet. Tanken är att bidra till att språket lever vidare och utvecklas, men tävlingen ska också bidra till att främja intresset och läsandet på sydsamiska. Fram till 30 juli är tävlingen öppen. Målet är att få in hundra texter och minst 25 procent av dessa hoppas man ska vara skrivna på samiska. Tävlingen arrangeras av Gaaltije, Sametinget och Region Jämtland Härjedalen.
Prisas och gör dansföreställning
Dansaren Marika Renhuvud har fått Region Jämtland Härjedalens samiska kulturstipendium. Stipendiet delas varje år ut till enskilda personer eller grupper som arbetat med att bevara och föra vidare det samiska kulturarvet. Den 30 juli får Marika Renhuvud motta stipendiet och en prissumma på 15 000 kronor. Marika Renhuvud är aktuell med dansföreställningen Mannem vuajnah/Ser du mig som har premiär i höst. Föreställningen handlar om hur det är att tillhöra den samiska kulturen. Målet är att bygga broar och rasera fördomar genom att förmedla kunskap om kulturen, men också genom att ge en ingenkänningsfaktor. Läs mer om föreställningen på marikarenhuvud.se. I detta nummer av Nuorat skriver Marika Renhuvud en krönika om dans och tillsammans med Linnea Renhuvud lär hon oss att dansa sydisdans, lagom till midsommarfirandet i Ankarede.
Sandra Rannerud fick SM-guld
I slutet på mars avgjordes svenska damhockeyligan mellan Luleå och Linköping, där Luleå tog hem SM-guldet på hemmaplan. Med i segrarlaget Luleå hockey/MSSK återfinns forwarden Sandra Rannerud från Västerbotten.
Klassiskt hjälteepos på sydsamiska
Hjälteeposet Beowulf, skriven på 700-talet, har getts ut på sydsamiska. Det är översättaren och läraren Johan Sandberg McGunnie som översatt sagan riktad till barn och unga. Boken handlar om hjälpen Beowulfs resor och strider och boken ingår i en större satsning på bokutgivning där bland annat Sametinget i Norge ingår. Det är länsbiblioteket i Tröndelag som står bakom projektet som hittills lett till att 84 nya barn- och ungdomsböcker på samiska getts ut under de senaste fem åren.
Lär dig dansa sydisdans
Ju längre söderut i Sápmi man kommer, desto mer dansas det. Sydisdansen är ett välkänt begrepp och har till och med synts i Melodifestivalen när Nils-Jonas Persson och Jannie Staffansson var dansare till Jon Henrik Fjällgren. Det går att dansa sydisdans både långsamt och snabbt, och ju snabbare det går desto svårare ser det ut.
Men hur svårt är det egentligen? Nuorat bestämde sig för att rådfråga Marika och Linnea Renhuvud och tillsammans med dem satte vi ihop en instruktion. Så, dags att värma upp och dansa!
Instruktion:
Steg 1: Ta ett steg framåt, ledare vänster fot, följare höger fot, bakre foten lyfts från golvet.
Steg 2: Ta ett steg bakåt, ledare höger fot, följare vänster fot, främre foten lyfts från golvet.
Steg 3: Med hjälp av ett hopp skifta fot och sätt ner foten bakåt, ledare vänster fot, följare höger fot.
Steg 4: Ta ett steg framåt, ledare höger fot, följare vänster fot, främre foten lyfts från golvet.
Börja om med steg 1, 2, 3, 4, och så vidare. Klart! Nu är det bara att dansa!
Se en instruktionsfilm på vår webb, nuorat.se eller på vår facebooksida och läs dansaren Marika Renhuvuds krönika om dans här intill.
Psst, Nuorat har uppmärksammat sydisdansen förut, senast för tio år sedan, men det tål att upprepas.
Fakta sydisdans
Dansen uppfanns av en dansant sydisman för 50-60 år sedan. Den har bland annat influenser av foxtrot och bugg, men är en helt egen dans. Numera dansas det sydisdans på alla samiska tillställningar, från norr till söder. Åker man till Ankarede under midsommarhelgen kan man vara rätt så säker på att få testa på sydisdansen.
Sydisdans går i tretakt, det vill säga, man räknar en-två-tre-fyr och alltså starkare på tretakten. Problemet med att det är att nästan inga låtar går i tretakt. Då finns det två lösningar, antingen anpassar man dansen till fyrtakt eller struntar i takten på musiken och dansar i tretakt.
Numera pratar man sällan om man och kvinna i dans, istället pratar man om ledare och följare.
Den som leder börjar med vänster fot och den som följer börjar med höger fot.
Det är inte alltid man vet vem som leder eller följer i sydisdans, det får man komma överens om och vara lyhörd inför.
Sydisdans har fyra grundsteg och är en väldigt fri dans.
Birra nord nr 2 2019
Nej till exklusiva isbitar
Det blir ingen brytning av isbitar till drinkar från glaciären Svartisen på Saltfjellet. Det är företaget SVAICE som haft dessa planer och även kalkylerat på 50 nya jobb i samband med brytningen. Tanken var att isbitarna skulle säljas till exklusiva barer runt om i världen för 100 kronor styck. Norges vattenmyndighet har sagt ja, men efter fyra år och många protester har Meløy kommun sagt nej, rapporterar NRK och P4 Västerbotten.
Samisk förskola ska bli mer samisk
Sametinget och Sámi allaskuvla har skrivit på ett avtal för att göra samisk förskola mer samisk. Det är ett samarbete mellan Sametingets SáMOS-projekt Sámi mánát ođđa searvelanjain och Sámi allaskuvla. Projektet går ut på att samisk filosofi ska vara grunden för innehållet i samisk förskola. Bland annat är samiska värderingar, naturfilosofi, språk, kultur, förvaltning och traditionell kunskap bärande för det pedagogiska arbetet och innehållet. Avtalet gäller från 1 januari 2019 till och med 31 december 2022. Projektledare för SáMOS är Ol-Johán Sikku.
Rissajávri är bästa resmålet
Sveriges resenärer har röstat fram vilken plats som är det bästa alternativet till en utlandsresa i sommar. Vinnaren är Rissajávre/Trollsjön mellan Björkliden och Riksgränsen. Det är SJ som ligger bakom tävlingen genom initiativet ”Visa ditt fantastiska Sverige. Där har man efterlyst vackra och intressanta platser runt om i landet som både håller internationell klass och är klimatsmarta. Rissajávre jämförs i tävlingen med Gardasjön i Italien. Totalt kom över 10 000 röster in. På andraplats hamnade Skuleskogen vid Höga Kusten.
Sameradiopodden prisas med Silversleven
Sameradiopodden Duohta ivvnit har tilldelats 2018 års Silversleven av Publicistklubben Norra Norrland. Motiveringen lyder:
”Ett nyfiket journalistiskt samtal kan berätta så mycket. Om samhället. Om livet. Om oss.
I Sameradions podd Duohta Ivnnit möter vi modiga människor som öppet delar med sig i svåra och tabubelagda frågor som endometrios, HBTQ+, sex, samtycke, övergrepp och självmordsproblematik i det samiska samhället. Nyfikna, pålästa och engagerade sätter programledarna Merethe Kuhmunen och Monica Andersson människoödet i centrum och skapar viktig och värdefull journalistik som berör även långt utanför Sápmi.”
Podden sändes under våren 2018.
Caroline Johansson Kuhmunen aktuell i Grease
Det är 41 år sedan filmen Grease kom. Musikalen har gjorts i många uppsättningar och i höst är det dags igen. Caroline Johansson Kuhmunen och Anton Hagman spelar huvudrollerna som Sandy och Danny i Grease som sätts upp på Nöjesteatern i Malmö. Caroline debuterade som musikalartist för elva år sedan som Gabriella i High School Musical mot David Lindgren. Hon har därefter hunnit medverka i ett antal produktioner både inom teatern och på tv och film. Den 3 oktober är det premiär för Grease i Malmö.