Nr 4/2025

Jezebro, 21 år, från Utsjoki släppte höstas singeln Sábmái. Nu jobbar han med sitt kommande album som planeras släppas under nästa år.

Vad gör Du musikaliskt just nu?

– Den stora grejen nu är att jag jobbar på mitt första rapalbum. Det har varit kul men det har också varit en massa jobb. Jag har gjort en massa rapmusik.

Kan du berätta vem Jezebro är för den som inte vet?

– Mitt artistnamn är Jezebro, men mitt riktiga namn är Jesse Ruokolainen och jag kommer från Utsjoki. Just nu bor jag i Oulo och studerar nordsamiska på universitetet. Som artist gör jag samisk rapmusik. Min musik är melodisk, med varma vibes men också energiskt och poetiskt rap. 

Varför är ditt artistnamn Jezebro?

– Jag har inte komma ihåg varför jag har valt det namnet. Men det kan komma från mitt smeknamn Jeze som kortare namn av Jesse. Jeze är ett smeknamn som jag haft länge. Jag kan inte minnas var bro-delen kommer ifrån, men jag tror att det passar smeknamnet. 

Hur länge har du gjort musik?

– Officiellt har jag gjort musik sedan början av 2020. Det var när jag för första gången publicerade någon musik. Min första singel var Hoerro 404 som jag gjorde tillsammans med Yungmiqu i början av 2020. 

Kan du berätta om din musik?

– Jag fokuserar är väldigt mycket på vad jag skriver eftersom rap är rim och poesi. Jag vill skriva så att det jag rappar känns är viktigt och relevant är på något sätt. Jag försöker göra viktiga låtar och jag tycker om att göra texter om samer. Göra musik som är viktig för oss, för mig eller andra människor. De som inte vet får lära sig nya genom mina låtar. Rapparna ska även tilltala andra samer. 

Du har släppt singeln Sábmái, kan du berätta med om den?

– Sábmái är en lång låt, över sex minuter och har två delar. I huvudsak så utrycker låten ångest över relationer och texten berättar mycket om relevanta problem för det samiska folket. Men det är en ärlig text och jag tror att sakerna jag pratar om i den låten kan vara relaterbart för andra samer. Låten heter Sábmái eftersom den beskriver en person som håller sitt samiska språk och kultur nära hjärtat. Jag vill att mer människor ska lära sig ordet och förstå dess mening. 

Vad kan du berätta om ditt kommande album? 

– Just nu kan jag bara säga att den kommer att heta Sábmái precis som singeln. 

Vad har du för drömmar och mål med din musik?

– Att fortsätta göra musik som jag gjort sedan jag började. Jag tycker om att skriva låttexter och jag gillar att skriva raptexter på samiska. Jag hoppas att jag kan göra tillräckligt bra musik som människor hittar till. Det kan vara nya fans eller någon som lyssnat sedan jag började. Jag hoppas kunna göra musik som människor uppskattar och musik som jag gillar. 

Finns det några artister som du inspireras av och varför?

– En väldigt stor inspirationskälla är definitivt Niilas Holmberg. Jag har lyssnat på hans musik väldigt mycket sedan jag var liten och ja, hela mitt liv. En annan artist är Kendrik Lemar från USA. Hans musik har påverkat min stil som rappare och som textförfattare. Han är en väldigt stor inspirationskälla. 

Vilken är din favoritgrupp/artist från Sápmi?

– Ella Marie är bra. Jag gillar hennes musik och jag tror hennes musik är väldigt viktig och full med empowering. Och Niillas Holmberg så klart, hans namn måste jag nämna igen. 

Vilken är din favoritlåt från Sápmi?

– En låt som jag har lyssnat på väldigt mycket är från Niilas Holmbergs och Jakop Janssønn Geaidnofierbmi från albumet Guorga. 

Intervju Marica Blind

Ingá Máiiá Blind tävlade i P4 Nästa Norrbotten med låten Schack tidigare i höst. Där slutade hon på en andraplats – och blev juryns favorit. Ingá Máiiá har tidigare tävlat i Sámi Grand Prix och gett ut flera singlar.

Vad gör Du musikalisk just nu?

–Jag skriva mycket ny musik och gärna med andra. Även om jag kan utgå från mina egna idéer så är det givande att skriva med andra. Jag producerar inte själv så jag behöver alltid jobba med en producent för att färdigställa låtar. Skrivandet är en viktig process i att hitta sin stil och sitt sätt. Även om man många gånger gör mindre bra låtar så är de fortfarande viktiga i processen att hitta rätt. I övrigt försöker jag spela mycket live. 

Kan du berätta vem Ingá Máiiá är för den som inte vet?

–Jag är 24 år, kommer från Karesuando där jag vuxit upp i en renskötarfamilj, alltid nära till naturen. Förutom musik så älskar jag inredning. Just nu bor jag i Kiruna där jag jobbar som gruvarbetare.

Hur länge har du hållit på med musik? 

–Musik har alltid funnits omkring mig. Jag har sjungit mycket som barn och när jag hade åldern inne började jag på kulturskola i Karesuando där jag fick testa på instrument och framför allt att sjunga och framföra låtar. Vi hade en del skolkonserter som verkligen tog fram alla talanger. Där någonstans insåg jag att det var det bästa som fanns och att det är det jag vill göra.

Spelar du några instrument, sjunger eller producerar du? 

–Jag spelar gitarr men helst bara i en låtskrivarprocess. Jag håller på att lära mig att producera, främst för att jag vill kunna skapa en ljudbild av mina låtar att ge till en producent som tar vid. Via ljudbilden vill jag kunna beskriva hur låten låter i mitt huvud och i vilken riktning jag vill gå. Det jag gör främst och kanske gillar bäst är dock att sjunga och stå på scen. 

Du tävlade i med låten Schack i P4 Nästa under hösten. Kan du berätta mer om låten?

–Låten handlar om att spela ensamt i ett parti som redan är förlorat. Att kämpa för någon som inte gör det tillbaka. Det är första gången jag släpper en låt på svenska vilket känns speciellt. Den är skriven tillsammans med två andra som inte kan samiska så därför blev det naturligt att välja ett språk som de kunde vara med och skriva på. Att få in jojken i låten var ett fint sätt att få in det samiska som ändå är en del av mig som människa och artist.

Det blev ingen vinst i P4 Nästa, hur känns det?

–Att tävla i musik är svårt eftersom smaken är som baken men man går ju alltid för vinst ändå. Det blev dock en andraplats och dessutom juryns favorit vilket gör mig stolt och glad. Hela uppmärksammandet i P4 och svensk radio har för mig varit en vinst i sig. Att ha blivit utvald av en jury bland flera sökande är stort för mig. 

Är det fler låtar på gång från dig inom kort?

–Det kommer en till singel inom kort som skrevs i en session under musikprojektet Equalizer Music Network iår, i samma projekt där Schack skrevs. Sen jobbar jag för fullt för att kunna boka in en massa nya släpp.

Du har sagt att du är mer av en livemusiker än studiomusiker. Varför är det så kul att spela live? 

–Jag tycker att det är det som är hela grejen med artisteri, att få möta publiken. Det är där min publik får se och höra vem jag är och vad jag vill förmedla. Det är på liveframträdandet ens hårda arbete bakom får sin belöning. Och så är det en charm i att göra någonting i skarpt läge, det finns bara en take och den är där, live. 

Du har byggt upp en liten hemmastudio. Hur ser den ut? 

–Just nu har jag bara inrett ett rum i min lägenhet med all min musikutrustning som jag införskaffat mig genom åren. Bland annat liveutrustning och sånginspelningsutrustning. Jag är i valet och kvalet om jag ska ljudisolera rummet mer eller om jag ska låta det eka lite för att få naturligt reverb under mina rep. Ljudisolerar jag får jag ju bättre inspelningsljud. Bästa är ju om jag kan hitta något mellanting. I övrigt har jag en skön soffa, mysig belysning och inredning som får en att tänka fritt och trivas.

Vad har du för drömmar och mål med din musik?

–Jag drömmer om att kunna spendera större delen av min tid till musik, skriva bättre låtar, stå på större scener och skaffa en större publik. 

Finns det några artister som du inspireras av och hur/varför?

–Jag inspireras just nu av Gracie Abrams låtrytm och Melissa Horns texter. Andra är Katarina Barruk, Emil Kárlsen och Kajsa Balto.

Vilken är din favoritgrupp/artist från Sápmi?

– Det finns många otroliga samiska artister och fler är på väg men en favorit är Emil Kárlsen.

Vilken är din favoritlåt från Sápmi?

– Det är svårt att välja en, men Gumpe av Ella Marie är en av mina favoriter just nu.

Intervju Marica Blind

Sarakka Gaup, som skrivit sin första teaterpjäs Sámi bucketlistu, en humoristisk teater om allt som man bör göra för att vara en riktig same. Teatern har satts upp av Beaivváš Sámi Teahter och har turnerat i Sápmi under hösten.

Varifrån fick du idén till att skriva en teater om en samisk bucketlist?

–  Det kom från min egen samiska bucketlist som jag började skriva och tänka på när jag blev mer och mer engagerad i Sápmi och alla våra delar i vår kultur. Och plötsligt upptäckte jag att jag börjat skriva en otroligt lång lista över allt jag skulle önska att jag kunde i Sápmi inom olika områden: det traditionella, det moderna, politik, samhället, aktivismen, poesin, jojken och det spirituella. Det var så mycket som jag hade lust till att ta tillbaka. 

Varför ville du göra en humorföreställning? 

– För att jag tror att humor gör att det är lättare att ta sig till saker även om de är ganska allvarligt. Om man vill belysa olika ämnen som politik, aktivism, förnorskning och andra tunga kapitel i det samiska samhället är det ett smart sätt att använda humor. Jag vill också göra humor av det eftersom det träffa yngre på ett lättare sätt. Genom att le så blir inte dessa ämnen lättare att ta tag i. 

Pjäsen var din första pjäs, hur var det att skriva den?

– Det var en blandning av väldigt svårt och väldigt kul. Det var en väldigt lång process, men det gav mersmak. Arbetet började 2022 eller 2023 när Beaivváš och Dramatikens hus i Oslo började ett projekt för att få mer samiska teaterpjäser som utspelar sig i samtiden. Sedan min idé till pjäs antogs tog det några år med många samarbetspartners, vägledare och många andra som hjälpte till innan den blev färdig. Geografiskt har jag skrivit den på olika platser. Jag har skrivit och raderat, kastat och fått feedback från andra duktiga människor i branschen. Det hade aldrig gått utan vänner och släkt.

Vad har du fått för reaktioner på pjäsen Sámi bucketlistu?  

– Jag har fått höra mig att det är modigt, att det är samtidsaktuellt och att det är ett teaterstycke som tar temperaturen på det som sker i Sápmi nu. Det har sagt att de både har skrattat och gråtit och tyckt om föreställningen. 

Har du några råd att ge till den som vill skriva en teaterföreställning?

– Varför inte göra det? Våga skriva. Kontakta mig på sociala medier för att ha någon att bolla med, för att skriva kan vara väldigt ensamt när man sitter med ett skrivblock eller vid dataskärmen. Försök tänka att man är sin egen bästa vän och försök finna självkänslan och lusten till att skriva. Kontakta någon som vill heja på dig när du skriver pjäsen. 

Vad gör du just nu?

– Pluggar skådespeleri på Konsthögskolan i Oslo och jobbar på Samisk Hus i samma stad.  

Har du något drömprojekt inom teatern?

– De är många. Jag har väldigt stor lust att fortsätta mitt samarbete med Sara Margret Oskal som regisserade Sámi bucketlistu. Och fortsätta samarbeta med Beaivváš Sámi teahter, Giron Sámi teahter och Åarjelsaemien teatere. Men även andra institutioner som nödvändigtvis inte har en samisk profil som knyter band mellan majoritetens och minoriteternas scenkonst. 

Text Marica Blind

Niejda, föreningen där samiska tjejer, kvinnor och ickebinära kan umgås och stärka varandra, fyller tio år. Det firades med en fullspäckad helg i Stockholm, med deltagare från hela Sápmi. Nuorat tog ett snack med Christine Olsen, tidigare ordförande för Niejda, om hur föreningen startade och vad föreningen har för framtidsplaner.

Hur startade allt?
– Det började med ett gäng tjejer från Sáminuorra som drev mentorprogrammet Chicks in Sápmi under 2010-2011. Där unga tjejer hade äldre kvinnliga mentorer. Projektet tog slut men några ville fortsätta och då tog Ylva Pavval och Anna-Maria Fjellström initiativet till Niejda, som startade 2015.

Varför behövs Niejda?
– Jag tycker att vi fyller en viktig funktion som ett tryggt forum. Här kan vi umgås, ha kul och prata sådant som är viktigt för oss. Vi lyssnar på medlemmarna, ordnar träffar digitalt och fysiskt, deltar i samråd och driver olika projekt. Just nu pågår Nissonolbmo eallin, där vi lyfter samiska kvinnors livsberättelser.

Vad har ni åstadkommit under dessa tio år?
– Oj, mycket! Vi har haft träffar med allt från att slöjda runt elden till läkande skrivande och att sy traditionella japanska trosor. Vi har länge jobbat för att synliggöra våld mot samiska kvinnor. På senare år har vi blivit mer synliga och har nominerats till flera priser, bland annat Plan Internationals Flickapris och Västerbottens Rättighetspris. I år fick jag även pris som Årets kvinnokraft på Kvinnofridsgalan.

Vad är ni mest stolt över att ha gjort under dessa tio år?
– Att vi har medlemmar i alla åldrar, från nyfödda till åttioåringar, och att vi har roligt tillsammans. Vi driver projekt, har byggt trygga arenor och lyckats få en relativt stabil finansiering. Vi är extra stolta över att vi lyfter samiska kvinnors röster i olika forum. 

Hur känns det att fira tio år?
– Hui somá! Jättekul! Men det är verkligen inte självklart. Föreningen har haft sina svackor, och det krävs att både medlemmar och styrelse är aktiva för att föreningen ska fortsätta leva och finnas. Vi ser med glädje och tillförsikt fram emot det kommande decenniet!

Vad kan medlemmarna förvänta sig framöver?
– Vi har precis lanserat en digital önskelåda för medlemmarnas idéer. Vi planerar fler spännande projekt, bland annat Vuolleváibmu  som handlar om att stärka förståelsen för vår biologi och ta tillvara traditionell kunskap kring kvinnohälsa. Vi vill också skapa nätverk för äldre, föräldrar, renskötare, slöjdare med mera, och vill jobba mer gränsöverskridande i hela Sápmi.

Text Johanna Tjäder